Jag har lyssnat till de stillsamma böljeslag mot strand, om de vildaste havens vila har jag drömt. Och i anden har jag ilat, mot de formlösa land. Där de käraste vi kände skall bli glömt.

Lutar nog mot älskade Lunnäset i helgen. Fyfan va gött.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0